...när det inte är varmt, svettigt och jobbigt. När man kan gå ut utan att behöva dricka flera liter vatten efteråt och när man känner glädje för värmen när man kommer in.
Eller värmen av varm choklad, som här i Skånes Djurpark. Pappa puh tar foto, mellan grillningen av korven under en paus i djurtittandet.
Vi besteg ett högt "berg" tillsammans. Längst upp på berget stod ett litet hus. Vem bor där? Det måste kollas. Trots att det kräver klättring. Ingen var hemma...
A lonesome cowboy on a ride home...eller nå´t. Att ta ETT varv på Lucas (som B döpte stoet till fast vi berättade att hon hette Blomma) räckte inte. Och andra gången var det klara besked: pappa du ska stanna här...inte följa med (underförstått: gå bredvid när jag rider). Det räckte med flickan som ledde hästen. Jo jo...frigörelseprocessen har börjat...JAG KAN SJÄLV!!!