Han är OK, men...

Först vill jag säga att Benjamin mår OK, men vi hade en liten otäck incident idag...
Benjamin ville gå till mamma, men det passade inte så bra just då - så han fick komma till mig. Då blev han ledsen och började gråta, fast ändå inte. Ni vet hur barn kan se ut när gråten är på väg...I den posen "fastnade" han. Det fick till följd att han fick ett blodtrycksfall, blev blå om läppar och kring ögonen.

Medan mamma ringde ambulansen, la jag honom på köksbordet och gjorde luftvägarna fria. Jag fick blåsa tre gånger innan han kvicknade till och började gråta. SOS berättade att ambulansen var på väg och att jag skulle gå ut och möta dem. Under tiden satt Benjamin i mammas famn...Undrar vem av de två som var mest chockad - eller så var det jag...

Tydligen är sånt här ganska vanligt hos små barn. Det är ett sätt för dem att visa att de vill "få som de vill" - för hur ska de annars göra? De kan ju inte säga något...Allting gick bra och sjukvårdarna konstaterade att Benjamin mådde hur bra som helst när de kom - om än att han var svettig. Vi avslutade kvällen för honom med ett bad och välling (som vanligt).

Jag är tacksam mot min tid i lumpen. Att man fått grundläggande sjukvårdsutbildning. Och att min arbetsgivare, Svedala kommun, har satsat på att ge oss HLR-utbildning. På något sätt blev jag lugn och metodisk (fast jag egentligen var vettskrämd och panisk) och utförde det jag lärt mig...Tack för det! Vill säga att mamma här hemma också handlade perfekt - familjen fungerade som ett team, precis som det ska vara. Nä, nu ska jag nog gå och kolla till honom...Det blir nog en del gånger här nu ett par dagar framöver...PUH!!!
_ _ _

Dagens ögonbrynshöjare:
Tack Gud för att jag föddes i Sverige, med en fungerande sjukvård och utrycknings- / räddningstjänst! Tack också för den utbildning jag fått! Och Benjamin - GÖR ALDRIG OM DET DÄR! DET ÄR EN ORDER!!!
_ _ _